I min förra krönika skrev jag att det var svårt att ge Lazio mer kredit än att önska Mancini lycka till.

Det står fast.
Dock, efter att ha sett dem fullständigt pulvrisera Modena på Olympiastadion i söndags kväll måste jag ge laget en eloge för hur de har lyft sig det här året.
4-0 var nästan i underkant.

Börjar vi bakifrån har Peruzzi en lugn kväll i målet och han utstrålar lugn och harmoni.
Framför honom är det fascinerande att se en backlinje med en medelålder på 31 år där Stam agerar högerback som om han aldrig gjort annat, där Mihajlovic spelar enkelt och klokt, där Negro och Favalli är precis så distinkta som man behöver vara på den här nivån.

SimeoneMittfältet är en skön blandning av kreativitet och hårt arbete.
Simeone fortsätter att agera som om varje match var VM-finalen. Antar att det är ett smärre helvete att ställas mot honom.
Fiore blandar slit med finess och är mycket nyttig.
Kantspelet ombesörjde Stankovic och Cesar på ett lysande sätt.
Stankovic har nog inte varit bättre än vad han är nu.
Cesar svarade för ett fint mål och är med sin rörlighet hela tiden ett bra anfallsvapen.

Framåt är Lopez och Corradi glödheta för stunden.
Lopez snabbhet och mod gör honom extremt svårstoppad, hans framspelning till Cesars mål var en delikatess.
Corradi blev tvåmålsskytt och den förre Chievospelaren har på allvar visat att han håller på att etablera sig i Serie A.

Lägg till detta att Chiesa hoppade in och svarade för en underbar assist till Corradis 4-0 mål, samt att Simone Inzaghi blev kvar på bänken matchen ut.
Ganska lätt inser ni då att Mancini har att välja på om det behövs.
Vilket det lär göra eftersom säsongen är lång.

Lazio kommer inte at räcka hela vägen fram till en ny ”Scudetto”, men de kan bli bland de fyra bästa vilket skulle ge dem en plats i Europa även nästa år.
Starkt jobbat av et lag som många dömde ut innan serien började.

Daniel Andersson fick chansen från start i Chievos match mot Empoli.
Det är fel att säga att han tog den på ett bra sätt.
Daniel blev utvisad i andra halvlek och riktade efter matchen kritik mot domarens bedömning.
Självklart är det lätt att förstå Daniels besvikelse, men den uppfattning jag har fått av honom som en sportslig och ansvarstagande fotbollsspelare blev lite kantstött.

Yksel Osmanovski hann vara på planen i åtta minuter i matchen mot Piacenza innan även han fick rött kort.
Svårslaget…
Vet att Inzaghi den yngre för ett par år sedan gjorde något liknande i en match mot Juventus.
Kanske läge för en kalenderbitare att ta reda på vem av de två som är den rättmätige segraren i denna något udda ”gren”.

Milan – Real Madrid i Champions League.
Julafton upphöjt i fem!

Den typen av matcher ser man fram emot på ett speciellt sätt, och dessvärre blir man ibland också rejält besviken.
Minns bara Roma- Liverpool i Champions League i fjol.
Hu!

MaldiniBesviken var det minsta jag blev när jag följde Maldini & Co fram till deras andra 1-0 seger på fyra dagar.

Båda lagen bjöd på underbar underhållning och det går inte att komma ifrån att fotboll på den här nivån är en svårslagen form av konst.

Jag skulle kunna uppehålla mig vid Milans spel hur länge som helst men nöjer mig med tre faktorer som imponerade på mig

· Maldinis mittbackspel. Klanderfritt. Jag vill ta till så stora ord som att jag känner mig privilegierad som har fått uppleva och får uppleva honom spela fotboll.
· Rui Costas kreativitet och förmåga att se en möjlighet vid varje kontakt med bollen. Framspelningen till Schevschenkos mål var av högsta klass.
· Gattusos enorma slit, ett slit som definitivt var en av segernycklarna denna kväll.

Till sist.

Kom igen Roma. Italien behöver er.
Kom igen Como. Även om man är nykomling får man inte vika ner sig hur enkelt som helst.
Kom igen Birindelli. Ser gärna fler distansskott från dig.
Kom igen Cuper. Hjärnsläpp drabbar även stora fotbollstränare.
Kom igen Filippo Inzaghi. Visa att du tagit petningen på rätt sätt.