“Den italienska fotbollens återkomst”
Är lite struktur och lite mönster börjar så smått skönjas i Serie A.
Tillbaka är ett mer positivt spel.
Borta är till stor del de filmningar och det gnäll som förekommit på planen de senaste åren.
Spelarna i Italien vill visa övriga världen att de fortfarande kan.
Detta har visat sig även i Champions League där samtliga fyra italienska lag är vidare till den andra omgången. Bara Spanien kan mäta sig med Italien när det gäller antal lag bland de 16 som är kvar.
Inter och Milan har värvat.
Värvat spektakulärt.
Crespo, Cannavaro och Coco till Inter.
Rivaldo, Nesta och Seedorf till Milan.
Inte konstigt att det bjuds på bra fotboll.
I och för sig kan det vid värvningar som dessa knyta sig på grund av en rad orsaker och omständigheter. Det minsta det har gjort för de två Milanolagen är att det har knutit sig.
Cuper fortsätter sitt lagbygge för de blå-svarta.
Ancelotti ler för första gången på länge.
På lördag möts dessa gigantiska lag i årets första Milanoderby.
Antar att en kille som Seedorf kommer att sälja sig dyrare än dyrast för att en gång för alla visa Cuper att han var värd mer än en bänkplats.
Juventus.
Smaka på namnet.
Juventus.
Att se denna institution i världsfotbollen agera är en njutning.
Välorganiserat.
Kreativt.
Till synes bekymmersfritt.
Nedved är bättre än någonsin, Del Piero har lyft sitt spel en dimension till vilket säger en hel del, Davids är mer polerad än tidigare och står numera för en skapande fotboll, Buffon är förmodligen jämte Oliver Kahn världens bäste målvakt, Camoranesi har växt in i den svart-vita kostymen.
Listan kan göras hur lång som helst och tack vare detta utropar jag redan nu Juventus som mästare även denna säsong.
Så bra är dem.
Det enda som kan stoppa dem är dem själva.
Skulle de avancera, vilket är fullt möjligt, riktigt långt i Champions League kan antalet matcher påverka laget negativt. Men med den trupp Lippi förfogar över klarar de även av ett tufft matchande.
Roma en besvikelse.
Disharmoni.
Totti skadad till och från.
Delvecchio och Batistuta på väg ner i karriärtrappan.
Aldair kör en säsong till. Ett svaghetstecken.
Jag misstänker att Capello satsar hårt på Champions League med tanke på den skrala inledningen av Serie A.
Härligt för Mancini att Lazio gått så bra.
Kan inte glädjas med laget för övrigt.
Modena och Empoli pigga nykomlingar.
Hur länge?
Länge hoppas jag eftersom Serie A mår bra av uppstickare.
Svenskarna har det tungt.
Yksel Osmanovski startar alldeles för ofta på bänken och Torino har inlett, med fotbollsmått mätt, katastrofalt.
Daniel Andersson, bänknötare i Chievo. Hans karriär går inte åt rätt håll, för att uttrycka sig milt.
Björn Runström, även han i Chievo, lär inte få många minuters speltid det här året.
Till sist konstaterar jag att ett lag som kan ha Recoba på bänken är ett mycket bra lag.
Och absolut sist fick jag gåshud av Nedveds framspelning till Di Vaios 2-0 mål mot Torino i söndags.
Glömde.
Sampdoria har kopplat greppet i Serie B.
Hoppas!
