Kreativa och konstruktiva mittfältare har alltid fascinerat mig. Fascinationen har inte minskat med åren, snarare tvärtom. Varför kan man kanske fråga sig. Svaret är enkelt, fotbollen har utvecklats så oerhört mycket under de senaste 10 åren att man stundtals häpnar. I takt med att fotbollen utvecklats och blivit snabbare, mer fysisk och matcherna alltfler för de framgångsrika lagen har det i sin tur ställt krav på att varje lag ska ha en riktig kreatör och strateg på mittfältet.
I söndags fick jag tack vare Canal + möjlighet att njuta av två mittfältsspelare som båda äger förmågan att styra sitt lags spel med tillsynes enkla medel. Zidane i Juventus och Rui Costa i Fiorentina.
Juventus vann över Parma med 1-0 och hade järnkoll på matchen i 90 minuter. Parma är inte bra på bortaplan vilket är en nödvändighet om man har för avsikt att vinna Serie A. Juventus gnuggade på i vanlig ordning och är verkligen ett lag. Inget glamouröst spel utan snarare en helgjuten laginsats.
Tack och lov glimrade Zidane till vid ett par tillfällen och visade varför han blivit utsedd till världens bäste fotbollsspelare två gånger de tre senaste åren. Jag har skrivit det förr, skriver det nu och kommer att skriva det igen; när Zidane har bollen har han alltid två lösningar. Två lösningar på hur den uppstådda situation skall nyttjas bäst. Den egenskapen hos Zidane imponerar lika mycket varje gång jag ser honom. Upptäckte dessutom en sak till hos Zidane som verkligen visar hans storhet som fotbollsspelare. När någon av Juventus anfallsspelare är offside har Zidane en enorm förmåga att hålla bollen tills spelaren är onside. Kan tyckas simpelt, men alla som har spelat fotboll, oavsett nivå, vet att just den biten är allt annat än simpel.
Rui Costa. Vilken match han gjorde mot Inter. Jag kan förstå att Gazzetta dello Sport gav honom en nia på deras tiogradiga skala. Återkommer om honom.
Fiorentina spelade en mycket bra anfallsfotboll där man framför allt utnyttjade vänsterkanten och via den hela tiden skapade farligheter. Frey, den unge målvakten i Inter, gjorde en mycket bra match och höll nere siffrorna. Inter är onekligen ett lag med problem. De hotade egentligen aldrig Fiorentina och är dessutom svaga defensivt. Blanc kan inte vara överallt samtidigt, han måste få bättre hjälp. Tardelli, Inters tränare, har ett hästjobb framför sig för att få ordning på sitt lag. Han kan lyckas eftersom materialet är skapligt. Allt hänger på hur mycket tålamod Moratti har, stort tålamod är väl inte det han blivit mest känd för.
När det gäller Rui Costa kan jag inte annat än bli mycket imponerad. Precis som Zidane har han en vidunderlig teknik och är hela tiden oförutsägbar i sitt spel. Ömsom går han på djupet själv, ömsom smeker han iväg precis passningar. Ena gången ut på någon av kanterna, nästa gång en djupledsboll med känsla och precision. Dessutom verkar han vara starkare rent fysiskt den här säsongen. Det kändes helt i sin ordning att Rui Costa definitivt säkrade Fiorentinas seger med sitt 2-0 mål på tilläggstid. Jag tror att Rui Costa är den spelare i Serie A som betyder mest för sitt lag.
Glädjande med årets Fiorentina är att nye tränaren Terim verkligen vill att laget skall spela en offensiv fotboll. Att det inte alltid räcker till seger är en sak, men att ambitionen finns skall hyllas. Vem vill se ett fegt, ängsligt, defensivt lag? Ingen. Hoppas jag.
Veckans fem punkter är nio den här gången.
- Blancs nedtagning som siste man var osannolik!
- Bari vann igen. Kontakt med lagen ovanför strecket.
- Milan 4-1. Trygga i sitt 3-4-3.
- Maradona eller Pelé? Svaret kan bara bli Maradona.
- Tottis volleymål mot Udinese!
- Lazio – Roma på söndag. Prestigematch? Skoja inte.
- Atalanta i en liten formsvacka. Naturligt.
- Del Piero skadad och ständigt filmande. Lika trist båda delarna.
- Lazio blir utan titel i år. Svagt.
Inlägger är sponsrat av: Hälsporrekliniken
