Många gånger har jag ställt mig frågan hur någon på fullt allvar kan ställa sig ett fotbollsmål. Å andra sidan förstår jag ännu mindre hur någon frivilligt räcker upp handen och hoppar in i ett Handbolls – eller Bandymål. Hemska tanke.
Min tveksamhet till att ställa mig i mål berodde och beror mest på att jag var och är skotträdd, därför kan jag inte annat än beundra målvakterna.
Funderingarna runt målvakterna och deras utsatta roll började under föregående helg när jag gick igenom målvaktsbeståndet i Serie A.
Onekligen finns det en och annan stormålvakt bland de 18 lagen. Van der Sar, Peruzzi, Buffon och framförallt Toldo. De lite mindre kända som till exempel Baris Gillet, Brescias Castellazi och Napolis Mancini har i mina ögon en mycket tuffare uppgift. De har mer att göra under matcherna av den enkla anledningen att de spelar i sämre lag. Detta faktum gör dem till föremål för spekulationer, extra granskande blickar, större krav men även en ordentlig hjältegloria vid segermatcher. Att som målvakt spela i ett bottenlag kan rent av vara en språngbräda till något stort tack vare att de får “visa upp sig” på ett annat sätt än målvakterna i topplagen.
Italien har av hävd alltid haft bra målvakter med Lazios nuvarande tränare Zoff som den kanske störste i modern tid. Att vara målvakt i detta land där manlighet, hjältedåd och berömmelse går hand i hand var och är lika självklart som att bli skyttekung.
Att Thomas Ravellis straffräddning i VM – kvartsfinalen 1994 mot Rumänien vann omröstningen om det största Svenska idrottsögonblicket på den stora idrottsgalan i måndags är som ni själva märker bara en logisk följd av mitt funderande på målvakterna och deras betydelse.
Femton omgångar spelade och Romas ledning har krympt till tre poäng. Jag står dock fast vid att de vinner Serie A den här säsongen.
Bari börjar få lite kontakt med lagen precis över och under det vidriga, pestsmittade, förhatliga nedflyttningsstrecket. Om de klarar sig kvar? Tveksamt. Kul dock att Daniel Andersson fortsätter att göra mål på straff efter sina två (!) missar mot Atalanta i oktober förra året.
På tal om Atalanta, de har ej gjort mål sedan den 17 december när Ganz avgjorde i Bologna. Sex mållösa timmar skojar man inte bort.
Terim lämnar Fiorentina efter säsongen, detta enligt den italienska pressen. Jag tror dock att den mannen är en listig lirare och att allt bara är en förhandlingsteknisk fint. Kanske bygger jag det mest på ett hopp, jag gillar det Terim har gjort med sitt ganska begränsade material.
Zoff tillbaka på Lazios bänk och vips vinner man två matcher på raken. Den som kan förklara fotbollspsykologi på ett konkret och trovärdigt sätt borde ha ett Nobelpris i kemi.
Italiens tradition med ett starkt taktiskt tänkande fick ytterligare en ambassadör i söndags. Zaccheroni. Milans tränare överraskade såväl publik som Capello och hans Roma. De hade inte förväntat sig en fyrbackslinje och förmådde aldrig på fullt allvar att utmana Maldini och Compani.
Salt skall ej strös i sår. Dock, jag gläds åt att Zoff inte har plats för Mihajlovic ens på bänken. Mod och kurage skall belönas.
Collina dömde Perugia – Juventus. De som utser vilken domare som skall döma vart har onekligen sinne för detaljer. Uppskattas!
Till sist kan jag inte annat än ställa mig frågan hur reaktionerna i den stora fotbollsvärlden skulle bli om Inter – sin svaga säsong till trots – mot alla odds ramlade ner i Serie B.
